Tillbakablick
Jag tycker alltid det är lika klurigt att komma på rubriknamn till mina blogginlägg. Nu när jag börjar skriva detta inlägget så har jag lämnat rubrikrutan tom. Vi får se om jag kommer på någon bra rubrik vad det lider.
Ja, vad händer här då?? Jag läser fortfarande farmakologi. Har oftast föreläsningar må, ti och to. Åker hem till Sverige på torsdagar och har självstudiedag på onsdag och fredag. Sen utöver det så jobbar jag ju också. Men allt flyter på bra. För att få en så lång helg hemma som möjligt så åker jag oftast ner till Köpenhamn på måndagar. Jag hade planer på att åka ner på söndagar den här terminen, men tiden med mina barn känns så kort då, så det blev lite change of plans. Jag brukar se till att de kommer iväg till skolan på måndag morgon och så brukar jag ta tåget som går runt 09.40 till Köpenhamn. Sen jobbar jag samt läser in föreläsningen som jag missar, på tåget ner. Det funkar bra!
Det har varit mycket räknande på farmakologin det sista. Vi läser just nu farmakokinetik och det handlar om hur läkemedlet tas hand i kroppen. Hur det absorberas, metaboliseras, elmineras osv. Vi får läsa oss att beräkna halveringstider för fördelningsfas och elimination, beräkna passiv diffusion av läkemedel m.m m.m. Jag som inte är så bra kompis med matematik, har verkligen fått vässa till mig. Även att jag tycker det är krångligt emellanåt, så känner man att sådant som var helt oförståeligt när vi började, faktiskt börjar klarna nu. Sen gäller det att repetera, repetera, repetera. Men det ska nog ge sig! :o)
Om två dagar stänger ansökan till kvote 2 på veterinärprogrammet på Köpenhamns universitet. Jag minns hur det var för ett år sen - jag var så nervös! Det kändes som en evighet från att ansökan stängde tills att provet skulle göras i början av maj. Jag åkte ner och sov på hotell i Malmö dagen innan provet. Sjukt nervös, men också taggad. Det var nu det gällde!
Provet kändes inte särskilt bra - det kändes som om jag inte kunde någonting! Jag räknade på att jag borde haft mellan 20 och 30 poäng (av 85). Mina förhoppningar att kallas på intervju sjönk, så jag blev lite chockad när mailet dök upp med min kallelse till intervjun. Jag har i efterhand fått veta att man endast behövde 8 poäng för att komma över gränsen och kallas till intervju. Så mitt tips till er som ska göra antagningsprovet - svara bara på de frågor som ni är hyffsat säkra på att ni kan svaret på. Svarar man fel så får man minuspoäng.
Intervjun kändes bra och jag kände mig trygg med mitt CV som jag skickat in, innan intervjun. Bara det faktum att jag läst på veterinärprogrammet i Slovakien tidigare kände jag skulle vara en tillräcklig merit.
Men väntan efter intervjun var ändå lång. Det skulle dröja två månader innan jag fick besked, närmare bestämt den 28 juli. Natten mellan den 27 och 28 juli befann jag mig på en kryssning, mitt ute på havet. Jag hade ingen mottagning och wi-fi räckte inte ner till hytten. När jag och familjen traskade upp till frukosten på morgonen var jag tvungen att logga in på antagningssidan och kolla. Och där stod det "vill du tacka ja till en plats på veterinärmedicin". Lyckan var total!!!
Ja, för 6 år sen bestämde jag mig för att jag skulle bli veterinär. Vägen jag vandrar på har inte varit rak, men det ska den inte vara heller. Man ska lära sig, utvecklas och inse sin egen förmåga innan det är dags att ta klivet ut som legitimerad veterinär. Man måste ibland påminna sig om att det inte är själva målet som är hela grejen, utan också resan dit. Allt man lär sig, allt man upplever, alla människor man möter och allt det som man lär sig om sig själv på vägen. Det är fantastiskt! Jag själv har ju dessutom också haft privilegiumet att läsa på två olika universitet och vet verkligen vad jag uppskattar och värderar. Jag ångrar inte på något sätt min tid i Slovakien, men jag skulle inte vilja tillbaka dit. Jag har det så bra där jag är nu! :o)
Har ni några frågor om min väg, antagningen eller utbildningen i sig så är ni mer än välkomna att kommentera och kontakta mig! :o)
Jag önskar er en fantastisk vecka!
Hej!
Kul att ha hittat till din blogg! Jag söker till Köpenhamn för fjärde gången i år, och ska göra antagningsprovet nu i maj. Är så fruktansvärt nervös men också väldans taggad. Blev mest förvånad över att du skrev att du fått reda på i efterhand att man endast behövde 8(!) poäng just det året?! Det säger ju verkligen (precis som du säger) en hel del; man ska inte chansa om man inte är minst 80-90% säker på en fråga... När jag sökte in för tre år sedan behövde man ha 18 poäng för att bli antagen till intervju. Men det kanske varierar jättemycket från år till år? Det ska bli spännande det här, iallafall!!