Passerat mållinjen
Början på veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade final i radiologi på tisdagen. Radiologi som jag tycker har varit intressantast av kurserna denna terminen och den som jag har lagt ner mest tid på att lära mig (ja, förutom anatomin då kanske). Examen innehöll en praktisk del och en teoretisk del och man började med den praktiska. Jag fick en röntgenplåt av en armbågsled som jag började beskriva. Professorn var inte nöjd. Jag fick bakläxa på anatomin (jag visste såklart vilka ben det var, men var inte helt säker på de specifika strukturerna), och jag blev underkänd. Lite uppgiven traskade jag hemåt. Jag hade planerat allt så bra - radiologin på tisdagen och nutrition på torsdagen. Jag hade ju planerat att åka hem till min familj när jag var färdig. Hur skulle jag lösa det nu? Det enda chansen att klara mina prov inom utsatt tid var att göra två prov på samma dag. Jag hade inget att förlora på det (förutom min hjärnfunktion då....!). Så det bestämde jag mig för att testa.
Jag tillbringade resten av tisdagen och hela onsdagen med att varva både radiologiplugg och nutritonplugg. Hjärnan snurrade! Jag visste att jag kunde radiologin bra redan, men blev ändå osäker på min förmåga eftersom jag hade blivit underkänd första gången. Igår var jag så trött så jag tillbringade mycket av min tid med att vila. Jag sov bra under natten mellan onsdag och torsdag men vaknade redan klockan 5 imorse efter en dröm. Sen var det kört och jag kunde inte somna om.
Finalen i nutrition skulle börja 7.30 så strax efter klockan 7 traskade jag och Sanna bort till skolan. Den finalen bestod av en praktisk och en teoretisk del. Den praktiska delen gick ut på att beräkna foderstat. Jag fick i uppgift att beräkna för en 500kg häst under lätt träning. Jag vet precis hur jag skulle utfodra en sådan typ av häst (jag har ju själv hästar i den kategorin), men dataprogrammet vi använder för foderstaterna lever sitt eget liv så jag fick kämpa länge innan jag fick till det. I Slovakien är man dessutom väldigt inne på att ge mycket kraftfoder till hästarna och framförallt havre, något som jag själv aldrig skulle göra. Men, men, det är en annan historia. Jag klarade den praktiska delen, sen drog jag tre teorifrågor som jag skulle redovisa muntligt. Jag tyckte generellt sett att mina svar var väldigt bra medans läraren tyckte att de var mer "okej". Nåväl, jag klarade den examen och gick sedan med raska steg iväg mot kliniken för att göra min examen i radiologi. Vid det här laget var min hjärnfunktion minimal.
Jag klarade min radiologifinal. Jag lyckades alltså med bedriften att slutföra två final exams på en dag och klara dem båda. Efteråt kände jag mig mest tom. Också glad givetvis, men luften gick ur mig som en punkterad ballong....! Jag och Sanna gick ut och käkade lunch, sen gick jag och la mig och sov i 3,5 timma.
Nu känner jag mig mer alert i hjärnan igen. Det ska bli skönt och välbehövligt med två veckors vila innan nästa termin börjar. På lördag åker jag hem till min man och mina barn. Åh vad jag längtar! Jag har nu officiellt avslutat höstterminen 2016 och är nu 37,5% färdig veterinär!
Idag vill jag påminna mig själv och er andra om att citatet "If you can dream it, you can do it", är så sant. Även om det känns som om att det inte går mer, så finns det alltid lite lite mer att ge och det är det där som kan göra skillnad. När saker och ting känns som jävligast, det är då det snart kommer vända. Glöm inte det!
